På allmän begäran och då jag inte har något särskilt substantiellt att skriva om följer här en (en, det vill säga jag är ingen fjolla och postar ett inlägg per dag) blogpost om vad jag har gjort i veckan. Den föregående meningen var vid den tidpunkt jag skrev (skriver) det felformulerad och innehöll ett antal verb i fler tempus, men detta förord, eller disclaimer om man så vill det, är tänkt vara anpassad och ämnad åt framtida läsare. Jag är en herre som tänker på sikt, ja.

Inläggen korrekturläses och rättas dagen efter, så om ni är balla och häftiga och tidiga på att läsa, ät skit.


Måndag
Dagen inleddes precis som föregående måndag med att jag evakuerade min säng runt en sisådär tio minuter innan klockan riktigt slagit åtta. På något outgrundligt vis verkade min snooze-funktion ha modifierat sig själv, och jag fick uppskattnings inte mer än två minuter på mig innan det än en gång var dags att tilldaska den relativt stora knappen. Denna process av chock, på grund av alarmet, åtföljt av knappdask, hade vid tidpunkten av sänglämnandet upprepats ett antal gånger sedan 07:02, då min klocka varje morgon ringer.

På väg till badrummet passerade jag min fader och hälsade honom en god morgon. Väl inne i badrummet kastade jag vatten i porslinskärlet, parfymerade mig med allsköns väldoftande kemikalier och försökte få min frisyr att se någorlunda respektabel ut, en punkt jag varje morgon tycks misslycka fatalt på.

Frukosten jag intog bestod av några underliga flingor bestående av havre och chokladsmak. Mums. Med råg i ryggen och ett humör som skulle kunna få ett emotionellt barn att verka lyckligt traskade jag i lagom takt iväg mot skolan. Det småduggade vilket gjorde mig både gladare samtidigt som det tillhandahöll mitt hår med vatten, vilket med andra ord innebär att mitt humör förblev detsamma.

I skolan hade de en ful storsamling där jag tillsammans med mina kära skolkamrater fick veta att skolan bytt namn. Ja, tänka sig, det börjar bra och intressant. Vi skingrades för att sedan samlas igen och erhålla några fula nycketlband, för att sedan återigen skingras för att sedan på nytt samlas där vi skulle ha franska. Jag och Ilona, en ung kvinna som, vilket ni kommer märka, ej utgör en särskilt stor del av mina skoldagar, satt vid samma bord och jag störde henne på diverse sätt. Bland annat lånade jag hennes nycklar och band ihop nyckelbandet med mitt, för att försvåra ett eventuellt användande av dem.

Lektionen fortskred, inte helt oväntat. I tristess gick jag på promenad och stal andras nycklar och deras nyligen erhållna band. Jag trasslade ihop allt med det jag redan hade, och snart nog hade jag ett enormt klot av tyg och metall. En ormgrop av nyckelband, helt enkelt. Jag hälsade på hos spanskan, förgyllde deras tillvaro med lite vackert pianospel och gick sedan iväg för att inta en måltid bestående av "biff vindaloo-gryta", något som i själva verket var biff med sky.

När jag avslutat min måltid föll jag offer för ett överfall, som gick ut på att ta min nyckelboll och knyta upp den så att folk på så sätt kunde få tillbaka sina nycklar. Överfallet lyckades.

Lunchrasten spenderades i soffan tillsammans med Bruno, min själsfrände Linus och ett par andra kufar. Vi hade det så trevligt så. Jag såg på Fantasia på Brunos iPod - en film med mycket bra musik, förövrigt - medan kufarna frågade ut Bruno om bögupplevelser i hans liv. Tämligen underhållande.

Sen var det dags för EA, under vilket jag chillade järnet med Hakey och spelade lite battle pong, som är ett utmärkt spel att spela under de EA-pass då man inte har något annat för sig än att chilla järnet. Sen blev vi störda av den där fulingen Ilona, ni vet, som undrade hur många som studerade i Stockholm. HEH, lätt fråga att svara på, Ilona, din fjant. Hon försökte tvinga mig att stanna kvar och "hjälpa" henne, så jag stack därifrån.

Vi gick till omklädningsrummet för att byta om. Jag sjöng som vanligt och den här gången var det lite Elvis, If I can Dream, ända tills bög-Linus satte på bögmusik som jag stängde av för att istället sätta på Polsk Zchlager av KSMB. Den låten är bra värre, ska ni veta, och då menar jag inte att den är bra mycket värre än Linus bögmusik, utan att den är värsta bra. Yeah, en ungdom är vad jag är.

På gymnastiken fick vi välja vad vi skulle göra. Jag valde att bete mig som en tjej och rösta på bolleyvoll, som vann, och Linus blev till min stora förtjusning arg. Men, ska ni veta, bolleyvoll är fan så mycket roligare än innevandy. Jag ägde alla med mina superservrar med skruv, och så snart lektionen var över gick vi och bytte tillbaka till våra kasuala kläder. I omklädningsrummet var en minior, som Nathan hade slagit, inne på toaletten och snyftade lågmält.

Jag styrde kosan hemåt och följde den. Väl hemma intog jag ytterligare en dos av de redan nämnda havreflingorna och satte mig vid datorn, beskådade Daxflames senaste video (den var good, hehu) och försökte prata med folk på msn, bland annat med Moa som verkade allt annat än entusiastisk. Så det kan gå.

Så pågick det ända tills det var middagsdags. Efter den åkte jag ut i skogen med de små glada småbarnen jag så frivilligt umgås med. Det var roligt, vi hoppade och skuttade. Sen återvände jag till min enkla boning, huset jag bor i, det jag sitter i just nu alltså, och försatte mig än en gång vid datorn där jag besökte 4chan och andra roliga sidor, pratade med Bruno på msn och lyssnade några gånger på Toccata and Fugue in D minor, komponerad av Bach, som förövrigt är bland det mest genialiska stycke musik som någonsin skrivits över huvud taget.

Jag satte mig sedan ned för att skriva vad jag gjort under dagen, och för att vara lite synsk nu så kommer jag strax gå och duscha för att sedan hemfalla åt sömn i min sköööna säng.

Slut dag 1, måndag

---

Fyfan i helvetes jävlar vad långt det blev. Och allt är ren skit. Hur kan ni begära sånt här? Hur kan ni vilja ha det? De som sagt att jag inte har något liv har jag förut skrattat åt, men fan, ni har nog delvis rätt.

Ha det så skoj, vi hörs imorrn hörrni! Kanon!

\o/

---

Så var det dags för dag 2, och jag är trött och klockan är mycket så det får bli som det blir, vilket förvisso är det enda sätt det kan bli på.

Tisdag
Dagen inleddes precis som föregående med den sedvanliga knappdaskningen som påbörjades 07:02, men som den här dagen faktiskt fortskred ända till klockan 08:03. Detta är, naturligtvis, enligt den tid som min väckarklocka anger. Ni förstår, min väckarklocka går ett antal minuter före för att jag inte riktigt ska ha en aning om vad klockan egentligen är när jag på morgonen vaknar och därför inte ligga kvar och dra mig alltför länge. Jag är smart, och inget annat.

Jag strosade genom rummen som åtskiljer badrummet från mitt, gjorde det jag brukar göra där inne och gick ut på balkongen. Morgonen hade välsignats av en trevlig och tämligen mysig dimma som låg relativt tät, vilket gjorde mig på bra humor och dessutom fick mig att bli lite piggare, då luften när det är dimmigt är alldeles sval och trevlig att inhalera, som ni säkert vet. Den negativa aspekten med väderförhållandet (det finns negativa aspekter med så gott som allt, förutom saker som broccoli och klassisk musik) var förstås att på balkongen fanns mina jeans som jag placerat där kvällen innan, och som nu var fuktiga och kalla. Att utrusta sig med dem var därför inte den mest komfortabla upplevelsen.

Idag blev det ingen frukost, utan jag gick istället direkt till skolan då min mat- och sovklocka visade på "Skola". Promenaden till skolan var trots allt ganska trevlig denna morgon, då dimman som sagt låg tät, nästan som om någon hällt ut ett paket fil över stad och land. Det fick mig att önska att min väg gick genom höga bergslandskap med små kor betandes på sluttningarna, snarare än genom ett uholkat betongblock, men så var nu inte fallet och jag fick finna mig i situationen som den var.

I skolan var första lektionen slöjd, då jag fortsatte på mitt utomordentligt vackra broderiarbete. Lektionen var dock kortare än vanligt då vi var ämnade att åka på ett studiebesök, vilket vi sen gjorde, men det först efter att vi intagit en tidig måltid bestående av äckliga fiskpanetter med krämig fettsås som smakade remoulad, tillsammans med gula potatisar med gummikonsistens. Mums.

Målet för vår resa var Käppala reningsverk, och dit var det en bit så vi åkte tåg och tunnelbana och ännu mer tunnelbana. Ilona, min kära vän som faktiskt utgör en liten del av mina dagar i alla fall, sa att hon skulle lösa korsord med mig på tåget varpå mitt humör inte förändrades alls, men först skulle hon läsa tidningen och sen var tågresan slut, varpå mitt humör förblev oförändrat. Hakey tog illa upp då jag och Linus informerade Jutta, vår trevliga pedagoginna, om Hakeys kärlektstillstånd, men Nathan lade in en diss och diskussionen fick ett abrupt slut. Kort sagt hände det mycket under resan, och det var så fantastiskt att inte ens jag, som är utomordentligt bra på att skriva och formulera mig och borde skriva en bok (se kommentarer), kan göra det rättvisa i den här texten.

På väg hem gjorde jag och Ilona ett nytt försök med att lösa korsordet i gratistidningen Metro. Det var relativt lyckat då vi klarade en hel del antal ord, men sen blev Ilona varm eller nåt, jag vet inte. I vilket fall som helst så sa hon "åh neej, palla asåå åh neej" eller något liknande och lämnade mig ensam, längst bak i vagnen. Ledsen smiley.

Ännu senare under resan sa Linus att jag skulle erhålla en summa riksdaler om jag prostituerade mig genom att dricka upp de motbjudande kvarvarorna av Linnéas cola, och äta upp pappersbiten som låg däri, men eftersom jag inte fick ut pappersbiten och därmed inte kunde förtära den hävdade Linus att jag inte skulle erhålla något alls överhuvudtaget. Detta gjorde mig naturligtvis upprörd, så jag gjorde mitt bästa för att irritera Linus på vägen hem - och detta med stor framgång. Sen tog han en annan väg och vi skildes därmed åt för dagen.

Så jag drog mig hem igen, till min enkla boning, åt lite mellanmål vars beståndsdelar jag nu inte kan erinra mig, tog det lungt framför min dator och konstaterade att klassisk musik faktiskt är väldigt bra (Moa ville inte kommentera detta). Jag åt middag, och när jag sen erhöll ett papper med information om engelskuppgiften som jag - enfaldigt nog - trodde skulle lämnas in imorgon, onsdag, hade jag inte längre någon ursäkt för att inte börja på den.

Så jag satt och skrev i några timmar, två till tre kanske om det mot förmodan finns någon som bryr sig, och Moa satt och ömsom hjälpte, ömsom mobbade mig. Efter flera timmars (nu slutfört) arbete och brist på både luft, vatten och kärlek fick jag dock veta, utav redan nämnda Moa, att uppgiften faktiskt inte ska lämnas in imorrn, utan senare under veckan. Jaa, jag hade bortslösat värdelös tid på en värdelös uppgift när jag egentligen hade kunnat sova och återsamlat värdefull energi! Jag kände mig som en glad katt! Och Ilona, den (trevliga, älskvärda) fifflaren hade fifflat till sig ännu en vecka att jobba på uppgiften.

Med den tragedin avklarad satte jag mig, försenad och trött, och skrev i min blogg. Här är resultatet. Nu jävlar ska jag sova.

Godnatt.

---

Dag 3 är nu nästan över, och då jag är väldigt trött efter att i onödan ha suttit uppe igår natt känns det lämpligt att börja skriva på dagens inlägg redan nu. Även om dagen varit en av de mer innehållslösa i mitt liv, har jag en tendens att dra ut på de mest simpla saker, såsom mina morgonrutiner. Jag är, som sagt, en man som tänker långsiktigt.

Onsdag
Då klockan var runt femton minuter i åtta, spatserade min fader in i mitt förövrigt duktigt nedstökade rum och påpekade att klockan faktiskt var för mycket för att jag skulle kunna utöva komfort länge till. Jag råkade dock (utav någon outgrundlig anledning, då jag även denna morgon utsattes för min väckarklockas frekventa alarm-attacker vilka jag är tvungen att stänga av med den numera välkända knappdaskningen) slumra till och nästa gång jag ögnade den primitiva displayen visade den klockslaget 08:03. Jag suckade högljutt över mig själv, satte på mig mina trasiga men ändock utomordentligt fina glasögon och strosade lågmält bort till badrummet.

Efter besöket hos avträdet struntade jag i att inta någon frukost utan klädde istället på mig mina bekväma och moderiktiga kläder och satte av i full fart mot den obligatoriska fritidsanläggningen vi kallar skola. Vädret var idag till skillnad från igår milt och soligt och rentutav varmt och behagligt, vilket gjorde mig glad, precis som de flesta andra väderlekar, i det här fallet eftersom det kändes som sommar och det blir man glad av oavsett hur sur och tvär man är i vanliga fall. Det är ett faktum som jag härmed har konstaterat.

Skoldagen inleddes som vanligt med den dagliga morgonsamlingen. Den var måttligt underhållande. Överväldigad av en genomborrande tristess lunkade jag ensam och övergiven bort till skåpet för att hämta min SO/NO-bok, för att strax upptäcka att den låg ovanpå skåpet, och inte i det. Med boken i hand och hjärtat i halsgropen steg jag in i NO-salen (för att ha SO-föreläsning - oh, the brist på logik) och fick syn på Ilona, som jag, värt att notera, inte är kär i, och allt kändes genast mycket bättre.

Jag satte mig ned vid mitt bord eftersom vi likt småbarn med ADHD har blivit tilldelade bestämda platser, och inväntade lektionens start. Den kom, och idag handlade det om nazismen och slutet på andra världskriget. Vi såg sedan på klipp ur Band of Brothers, som verkligen är något av det bästa som någonsin gjorts inom krigsfilm. Egentligen hade det mest strategiska valet varit att sitta och plugga inför provet vi tvingas genomföra på fredag, men i ärlighetens namn gör jag utlåtandet "Palla". Jag fick också tillbaka mitt SO-projekt i slutet av lektionen, och en vag kommentar från Stefan, SO-pedagogen, tydde på att jag fick MVG vilket bekräftades av Stefan själv. Tänk så bra.

Lunchen bestod av en såkallad "kycklingcurry-gryta", men jag vet inte hur man bäst skulle kunna beskriva smaken. Såsen var brun och smakade visserligen curry, men jag vill minnas att "kocken" hade överdoserat mängden av en viss ingrediens, om det var ingefära eller vad det nu var. Vem bryr sig, egentligen? Inte jag, åtminstone. Under lunchen pratade dock Linnéa med mig (att göra annat hade varit smått ohövligt eftersom vi trots allt satt vid samma bord) och önskade få sitt horoskop skrivet utav mig idag. Jag är en viljelös mes, så här kommer det:

Oxen: Du kanske tror att ditt MVG på det senaste projektet var bra och så, och du kanske tror att dina betyg tyder på att du faktiskt har någon sorts kapacitet till att prestera bra, men gumman (eller om du är en gubb- nej, vänta, män läser inte horoskop), det enda du är bra på är att vara ful, fet och se bara på ditt HÅR! SHIT! GLÖMDE DU PLATTÅNGEN I BADMINTONHALLEN IDAG ELLER, EHEHE HAHA OJOJ HÄR KOMMER CLOWNEN, BARN!!!

Och med det avklarat går vi vidare.

På eftermiddagspasset umgicks jag aktivt med Ilona för första gången på dagen. Hon noterade, uppmärksam som hon är, att vi under engelskpasset hade matematik, men istället jobbade med syslöjd, till vilket jag tillade att vi inte ens gjorde det, utan vad vi egentligen gjorde var att promenera runt på jakt efter diverse saker Ilona behövde för att fortsätta på sitt broderi. Allt var, som ni märker, mycket komplicerat.

Väl tillbaka efter den långa promenaden fick jag veta utav Micke, som är min matematikpedagog, att jag uppnått alla möjliga poäng som fanns att få på det nationella provets B2-del, vilket såklart gjorde mig glad och medförde att jag blev Elinors nya idol. Linnéa (som jag... hng.. älskar) ekade och ville också ha mig som idol, men jag sa nej. Någon gång får det faktiskt vara nog, haha! Elinor undrade hur jag egentligen kunde vara så smart. Jag vet inte, svarade jag. Det var sant. Det är fortfarande sant. Ilona satt till vänster om mig och ekade, men jag hörde inte vad hon sa och det var säkerligen inget viktigt heller - det är ju trots allt Ilona vi pratar om här.

Så när lektionen var slut återvände vi till våra klassrum där vi hade återsamling där jag fick mig och Sofia utslängda ur klassrummet. Sedan gick jag och besökte hemlighuset i vilket jag hittade en klocka som jag omdirigerade till expeditionen där den nu finns att hitta åt lille parveln som tappat bort den, och tog sedan Linus i handen och skuttade bort mot centrum.

Tanken var att vi skulle inhandla godis och gott snask och läsk i billiga glasflaskor med ett läskinnehåll på 33cl, men istället gick vi hem till honom där jag hjälpte honom att se på Bert med fungerande ljud. Vi såg på det en liten stund, sen fick Linus ryck och ville laga mat och då sa jag att nej, nu räcker det, och gick hem till mig.

Väl hemma chillade jag framför datorn, som jag alltid gör, änta tills min moder ville ha hjälp med maten. Jag hjälpte henne med diverse hushållssysslor och sedan var maten klar, så jag satte mig för att äta den. Efter att ha slutfört nyss nämnda handling var jag än en gång tvungen att hjälpa till med att fixa rent i köket. Det var dock trevligt, eftersom det gav mig tid att tänka och kontemplera. Jag tänkte på viktiga, djupa och filosofiska saker, såsom:

"Varför lever vi?"
"Vad spelar det egentligen för roll vad jag gör idag?"
"Hur skulle mitt liv kunna förändras till det bättre och skulle det vara värt det?"
"Hur vet man att man är lycklig?"

Men jag insåg ganska snart att dessa frågor var alltför svårbesvarade för att de skulle vara värda att tänka på, så jag lade av med det ganska så snart.

Sedan hemföll jag än en gång åt datorsittande, dock jobbade jag den här gången med matematik, då det nationella provets C-del faktiskt skall lösas på fredag. Ganska snart insåg jag dock att hela morgondagen skulle utgöras av matematiklektioner, så jag lade ner plugget eftersom jag är så jäkla grym.

Och dags för en liten fotnot, som motsägelsefullt nog inte ligger i slutet av dokumentet: När jag skriver om vad jag gjort under dagen, såhär som jag gör nu, känner jag mig manad att hålla en viss standard på det jag skriver. Även om det skulle vara så mycket enklare att använda det vardagliga språk jag utövar till vardags (att kalla gårdagens mat för "skabbrövig" hade varit mycket kortare och lättare för min del, samtidigt som det är en fullständigt korrekt beskrivning) strävar jag efter att hålla ett så akademiskt och byråkratiskt och rekorderligt språk som möjligt. Missförstå mig dock inte nu. Det är fortfarande Jag som skriver, jag låtsas inte vara någon annan (vilket de flesta som känner mig antagligen märker), men detta är bara en annan del av mig. Ja jävlar vad djup man kan vara.

För att återgå till vad jag gjorde under dagen finns det inte så mycket mer att skriva. Jag upptäckte att Filip, min vapenbroder, inte hade sett filmen om hur man äter sushi. Jag upplyste honom - nu är han upplyst.

Strax ska jag gå och ta en dusch och sedan ska jag sova. Idag har jag skrivit mycket och krystat fram uppskattningsvis ett kilo värdelös skit enbart för att Linnéa vill att jag ska skriva långt. Skämt åsido, jag har skrivit så långt för att jag fortfarande inte har ett liv.

Hur långt har jag skrivit? Här följer lite statistik:

Antal sidor (A4): 6
Antal ord: 3331, vilket förövrigt är mer än vad mitt nyss nämnda MVG-arbete var på.
Antal tecken (exkl. mellanslag): 15 648

Och är det fred på jorden? Har alla tillgång till rent dricksvatten? Är alla länder utan fattigdom och svält?

Godnatt.

---

Torsdag
Då jag försökte spara dagens uppdatering fick jag följande meddelande: