Tejp och katt.

Efter överdrivet psykiskt och mentalt påfrestande påtryckningar från min ej längre så käre kusin Gay-briel, har jag beslutat att ge upp och ge er något som ni velat se ända sen jag påbörjade mitt farofyllda äventyr.

Fikusar och flator, här kommer...

BLOGPOSTEN OM INGENTING ALLS.

Låtom oss inleda denna redan legendariska och kultförklarade post (nåja), som kommer att gå till historien (nåja nåja), med en bild på en katt med en rulle tejp på huvudet.

Tejp och katt.

Åh, så gulligt.

Vidare fortsätter jag med att för er presentera två aldrig förut officiellt publicerade ljudklipp.

D.K.D. - I Want You (She's so Heavy)
D.K.D. - Something

Ja, du läste helt rätt. Jag, undertecknad, D.K.D., har sjungit och spelat in två gamla Beatles-klassiker. Båda två (2) av dessa är dedikerade till Jessie (eller J3SSIE, som hon kallar sig på PA), Alexandra Ekbergs polarinna. Jag har aldrig träffat henne, och vet knappt vem det är, men det jag vet är däremot att hon stöttade mig något otroligt under den där sena LAN-natten/tidiga LAN-morgonen då jag sjöng in detta. Tack.

Jag vill varna känsliga lyssnare för extremt ful sångröst.

Nu kommer vi till en rolig sak, nämligen filmen NAPOLEON DYNAMITE!!!!!!!!!!!!!!!!! Den är typ, bäst, och handlar om en kille som heter NAPOLEON DYNAMITE!!!! som bor i ett hus. Han är tuffast i hela världen, och tillsammans med sin kompis Pedro ska de ta makten över skolan. Spännande!! Här är filmen på IMDb, och här är ett soundboard. Ehe.

För att avsluta denna förskräckligt och fruktansvärt långa (men supertuffa) blogpost tänker jag inte bjuda på mindre än en film på en fet, holländsk unge. Som sjunger. Och skvalpar.




Men han har i alla fall många, snygga, elvaåriga brudar.
Skvalp skvalp.

CLICK sa det när jag tänkte skjuta dig.

Det var ett tag sen sist, och jag vet att mina trogna fans börjar tugga fradga om de inte får mer av mina visdomsord snart. Så detta är mer eller mindre en nödpost, men vafan, var glada.

Jag är inte en särskild stor anhängare utav regelbundna Hollywood-"komedier" (till skillnad från min kusin, hej Gabriel, eheh) - och har inte varit det sen jag var, typ, 10. Visst, vissa utav dem ger en väl ett billigt skratt, men det är verkligen uppenbart att nästan alla av dem görs för att generera inkomster åt de inblandade. Handlingarna är så totalt långsökta och fula och värdelösa att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

"Komedin CLICK handlar om Michael Newman (Adam Sandler), en ständigt arbetande arkitekt, som har den stora lyckan att hitta en universell fjärrkontroll. Med den kan han snabbspola fram och tillbaka mellan olika händelser i sitt liv, men det uppstår komplikationer när kontrollen börjar bestämma själv och tar över Michaels liv."

Liksom. Först en FJÄRRKONTROLL, som kan spola fram och tillbaka tiden och allt som har hänt. Den här hittar Michael, bara sådär. Med lite flyt. Bara.



Men SEN, barn, SEN kommer det roliga. SEN så får fjärrkontrollen ett EGET LIV!!!!!11 det vill säga, den är utrustad med ARTIFICIELL INTELLIGENS, och den börjar FÖRSTÖRA för stackars Michael!!!!!!!!!111!1!!!! RUN TO TEH HILLS OMG!!!!

I rest my case, som man säger.

Jag är inte emot udda handlingar. Många bra filmer, och så gott som alla filmer som klassas som kultfilmer har en udda handling. Men liksom... ÄRCHHGH.

Kommentera, och skriv vad DU tycker. ;)

ja lskar rej talva!!!!

ja lskar rej talva!!!!


Härovan ser ni beviset på min kärlek till skalden och den store tänkaren, Big Tavla. Nedan följer ett utdrag ur några av hans kloka ord. Skåda, mina vänner, bloggens andra poetiska inslag:

Rosor är röda
Violer är blåa
Nu ska Data-Pata bestämma

Röda
är rosor,
Blå är viol
er
Data-pa
ta köper bruna krukear

Rosor är röda,
Jag vil
l
ha blå
Hej då

Jag blir rörd till tårar.

EDIT: Insåg att bilden ovan endast visar Tavlas kärlek till mig. Nåväl.

Kärlek öhöh

Hej jag är kär i den vackra musiken från filmen Pride & Prejudice, som förövrigt också är mycket bra.

Oj oj oj oj så bra.

Här kan ni lyssna på den. Living Sculptures of Pemberly och Mrs. Darcy rekommenderas.

Ja, jag är fjollig. :(

EDIT: Jag vill betona lite mer att filmen i sig är bättre än musiken. By far den bästa romantiska film jag sett, om inte den enda bra, då allt annat är fula amerikanska romantiska "komedier" med töntigt sliskiga skådespelare. Keira Knightley <333333333 och Matthew Macfadyen <33333 mmm lol hejj