Om jag sa att det var på allmän begäran skulle det göra mig till en av de genom tiderna största lögnarna, men likväl har jag komponerat en vacker bit musik till mitt Haikutåg och till den sjungit i samma skede som jag spelade in alltihop. Notera att det i folkmun kommer att kallas "förjävligt", och därmed är det sagt att stroppar och Överklasseliga Förståsigpåare kommer "bedåra" och "fascineras av" sångens djup och genialitet, såväl som "förstå" vad som gör den till det största verket det här århundradet. De kommer tro sig vara målgruppen till vilken sången är menad, så låt gå för det då, cpbarn, men de facto är det folkets visa (jag är cooligt bra på att använda uttryck rätt).

Här finns skräpet.

Det är Jag själv, er mästerlige bloggare, som sjunger (tvåstämmigt), spelar gitarr och andas tungt i mikrofonen. Jag ursäktar inte för den värdelösa ljudkvaliteten.

(Då ljudet suger och jag sjunger lika tyst som en späd pojke skulle andas om han befann sig mitt bland en drös Oncel Tucas, behöver du troligtvis läsa texten samtidigt som du lyssnar på "sååångeEeÄN". Den, texten alltså, hittar du genom att följa pilen till höger, den gnaarly lookinging pilen alltså, ner till föregående inlägg.)